Bergamott, även känd som bergamottapelsin, är en citrusfrukt som huvudsakligen odlas i Italien och Nordafrika. Den tros vara en hybrid mellan Citrus limetta (limett) och Citrus x aurantium (pomerans). Eventuellt kan Citrus medica (suckatcitron) också ha bidragit med genetiskt material. Pomerans är för övrigt också en hybrid, en korsning mellan Citrus maxima (pomelo) och Citrus reticulata (mandarin).

Själva namnet bergamott kommer, via italienskan, från det turkiska namnet på frukten som är beg-amut, vilket betyder ungefär prinspäron.

En stor del av världens bergamottodling sker i den italienska provinsen Kalabrien, och bergamott är en viktig symbol för staden Reggio di Calabria. Bergamottapelsin har odlats i området ända sedan 1400-talet, och redan i mitten av 1700-talet fanns stora kommersiella odlingar i stadsdelen Rada Giunchi i Reggio di Calabria. Exempel på andra delar av världen där bergamottapelsin också odlas kommersiellt är Elfenbenskusten, södra Frankrike och södra Turkiet.

Bergamott är en mycket vanlig ingrediens i parfymer. Ungefär hälften av alla damparfymer och uppemot en tredjedel av alla herrparfymer innehåller eterisk (essentiell) bergamottolja. Ett berömt exempel är den ursprungliga Eau de Cologne som skapades av Farina i början av 1700-talet. På senare år har Bergamott också börjat användas alltmer i hår och skäggoljor.  Ett exempel på detta är skäggoljan Eucalyptus & Bergamot från Beard Brother.

Bergamott och aromaterapi

Inom aromaterapin beskrivs bergamott som en varm och upplyftande doft, som är bra i behandlingar mot nedstämdhet och dystra tankemönster. Den används också för att gynna matsmältningen, motverka urinvägsinfektioner och behandla lättare kramptillstånd.

Varningar

• Om man har bergamott på huden ökar detta hudens solkänslighet, huvudsakligen på grund av ämnet bergapten. Det finns bergamottproduker där bergaptenet har tagits bort så att man ska kunna använda dem i solen utan förhöjd risk för solskador. Det finns dock indikationer på att bergapten inte är det enda ämne i bergamott som ökar hudens ljuskänslighet, bland annat citropten och bergamottin misstänks ha en liknande effekt. Försiktighet är därför rekommenderad även vid användandet av produkter utan bergapten.
• Bergamott är en citrusfrukt, vilket innebär att den som är allergisk mot till exempel apelsin och citron löper en förhöjd risk att vara allergisk även mot bergamott.
• Bergapten som intas i stora mängder misstänks kunna störa kroppens användning av kalium. Mer forskning behövs för att få klarhet i frågan.

Bergamottolja

Innehåll

Bergamottoljans färg varierar från grönt till gröngult. Ibland kan man se små vaxbitar i den i övrigt klara oljan.

Exempel på ämnen som ingår i bergamottolja:

• Limonene (en terpen)
• Linalylacetat (en ester)
• Linaool (en alkohol)
• γ-terpinene (en terpen)
• β-pinene (en terpen)
• Bergamottin (en furanocoumarin)
• Citropten (en coumarin)
• Bergapten (en furanocoumarin)
• 5-Geranyloxy-7-methoxycoumarin (en coumarin)

Tillverkning

Ett hundra bergamottapelsiner räcker för att göra ungefär 85 gram bergamottolja.

Den traditionella metoden för att utvinna olja kallas för sfumatura och används fortfarande av vissa tillverkare i Italien. En rastrello (en skedformad kniv) används för att ta bort fruktköttet för hand från apelsinskalet. Skalet tvättas sedan med kalkvatten och lämnas att dropptorka i särskilda korgar eller på vävda mattor i mellan tre timmar och ett dygn. Hur lång tid skalen behöver torka beror på flera faktorer, inklusive fruktens mogenhetsgrad, rummets temperatur och luftfuktigheten. Under torkningen blir skalen hårda, vilket gör det enklare att pressa ut olja från dem. Kalkvattnet hjälper till att neutralisera skalets surhet.

När begamottskalen har torkat sätts natursvampar på en concolina (ett slags terracottakärl). De hålls fast med hjälp av en träbit som läggs över kanten. De torkade skalen viks och pressas mot svamparna gång på gång i en cirkelrörelse, vilket får både olja och en vattning vätska att droppa ned i concolinan. När man är klar med skalen klämmer man ur svamparna ordentligt för att också få ur den olja och annan vätska som samlats i dem. Oljan flyter upp och lägger sig ovanpå den vattniga vätskan i concolinan, vilket gör att oljan kan dekanteras av. Skalresterna stannar i hög utsträckning kvar i vattnet istället för att följa med oljan.

Sfumatura är en arbetskrävande metod, varför många tillverkare har börjat använda maskiner istället som skrapar utsidan av apelsinen under rinnande vatten för att få fram en emulsion. Emulsionen leds in i centrifuger där essensen separeras från vattnet. Med denna metod är det möjligt att producera billigare bergamottolja, men konnässörerna brukar föredra olja som tagits fram med den dyrare sfumatura-metoden.

Förvanskade produkter

För att få ned kostnaden för den färdiga produkten är det tyvärr inte helt ovanligt att producenter späder ut bergamottolja med billigare ingredienser utan att berätta det för konsumenterna. Producenten kan till exempel spä ut den dyrbara bergamottoljan med billigare destillerade essenser gjorda av pomerans, rosenträ eller vissa myntor. Naturliga och syntetiska terpener kan också användas för att spä ut bergamottoljan.

Det finns också producenter som försöker bygga upp något som liknar bergamottolja med hjälp av syntetiska ämnen och sedan tillsätter klorofyll för att få den rätta färgen på blandningen.

Det är talande att den årliga världsproduktionen av bergamottolja beräknas uppgå till ungefär ett hundra ton, samtidigt som cirka tre tusen ton säljs under namnet bergamottolja.

Bergamottjuice

Bergamottjuice är inte lika sur som citronjuice, men beskare än grapefruktjuice. Bergamottjuice innehåller bland annat neoeriocitrin, naringin, neohesperidin, ponceritin, melitidin och brutieridin.

Systematik