Trädet Canaga odorata är hemmahörandes i Indonesien där det växer i regnskogen och kallas kenaga. Vissa exemplar ser ut som buskar snarare än träd.

Kenagaträdet (kanagaträdet) har stora väldoftande blommor, och den eteriska olja som utvinns från dem kallas för ylang-ylang eller ilang-ilang. Ibland används namnet ylang-ylang / ilang-ilang även för hela trädet. I äldre litteratur kallas trädet ibland för makassaroljeträdet eftersom ylang-ylang ingick som en viktig ingrediens i en hårolja vid namn makassarolja som var enormt populär i Europa och Nordamerika under 1800-talet och en bit in på 1900-talet.

Idag ingår ylang-ylang i många olika parfymer och andra väldoftande produkter, varav en av de mest välkända är Chanel No. 5. Ylang-ylang fungerar bra ihop med många olika fruktiga, blommiga och träiga dofter, och är särskilt vanligt förekommande i parfymer med orientaliskt eller blommigt tema.

I sitt hemland Indonesien sprids kanagablommor ut över bröllopssängen där de nygifta ska tillbringa sin första natt tillsammans som äkta makar. I Filippinerna görs ett halsband av kanagablommor och sampaguitablommor som bärs av kvinnor vid heliga ceremonier och även används för att pryda heliga bilder.

Enligt antropologen Margaret Mead använde vissa befolkningar i södra stilla havsområdet, inklusive de boende i Samoa, ylang-ylang som ett afrodisiakum.

Ylan Ylang och aromaterapi

Inom aromaterapin används ylang-ylang olja bland annat för att motverka stress och högt blodtryck, och för att normalisera utsöndringen en sebum i huden. Föga förvånande finns även den gamla traditionella kopplingen mellan ylang-ylang och kärlek, lust och sexualitet kvar.

Ylang-ylang räknas som en av de så kallade euforiska oljorna, med en värmande, lugnande och avslappnande verkan, som främjar kommunikationen både inom individen och mellan människor.

Vid PMS eller klimakteriebesvär kan man droppa ylang-ylang på en näsduk och andas in för att mildra besvären. Vid denna behandling kombineras ylang-ylang med fördel med geranium.

Eftersom ylang-ylang har en så stark doft är det viktigt att aldrig överdosera vid aromaterapin, eftersom doften kan bli alldeles för överväldigande och orsaka illamående, huvudvärk och en obehaglig känsla av allmän irritation.

Ylang-ylang olja

Eterisk olja utvinns ur blomman genom ångdestillation. Blommorna brukar användas flera gånger om för destillation, och de resulterande oljorna delas in i klasserna extra, 1, 2 och 3 beroende på hur tidigt i processen de destillerades.

Ylang-ylang olja har en rik och komplex doft, med inslag av bland annat naturgummi, crème  anglais, jasmin och neroli. Doften beror huvudsakligen på benzylacetat, linalool, p-cresyl metyleter och metylbenzoat. Exempel på andra ämnen som ingår i oljan är germacrene, geranylacetat, caryophyllene och olika sesquiterpener.

Systematik

Varieteter

Huvudformen av Canaga odorata kan bli upp till 25 meter hög, men det finns en annan variant som kallas Canaga odorata var. fruktosa och som aldrig blir högre än två meter. Denna variant växer som en buske eller litet träd, och blommorna har mer vridna kronblad.

Sammanblandningsrisk

Arten Desmos chinensis kallas ibland för dvärg ylang-ylang, vilket innebär risk för att man blandar ihop den med Canaga odorata var. fruktosa. Det rör sig om två helt olika arter, som visserligen tillhör samma familj (Annonaceae) men helt olika släkten. De gulgröna blommorna hos D. chinesis påminner en del om de hos C. odorata till utseendet, men doftar inte lika starkt och under blomningstiden brukar man bara kunna känna deras doft på morgonen.

Två andra arter som också lätt blandas ihop med C. odorata är Artabotrys odoratissimus och Artabotrys hexapetalus, eftersom dessa klängväxter på engelska kallas ”ylang-ylang vine” respektive ”climbing ylang-ylang”. Båda tillhör samma familj som C. odorata, och den väldoftande A. odoratissimus ingår i vissa parfymer.

Kanangaträdet

Kanagaträdet (Canaga odorata) kommer ursprungligen från Indonesien. Exempel på ställen utanför Indonesien där det finns mycket kanagaträd är Malaysia, Filippinerna, Polynesien, Melanesien, Mikronesien, Madagaskar och Komorerna.

Kanagaträdet växer bra både i full sol och i halvskugga. Dess naturliga miljö är regnskogen i Indonesien, där det är varmt och fuktig året runt och jorden tenderar att ha ett lågt pH-värde. Vid bra förhållanden kan trädet växa till sig väldigt snabbt, uppemot 5 meter per år.

De gröna ovala bladen är släta och glansiga, och slutar i en spets. Längden varierar mellan 13 och 20 cm.

Blommorna hänger från långa stjälkar. Kronbladen är sex till antalet och har vanligen en gröngul färg, men i sällsynta fall kan de dra mot rosa. Till formen påminner de om en sjöstjärna.

Kanagaträdet producerar knippen av svarta frukter som är en viktig födokälla för många fåglar, särskilt duvor.

Kanagavatten

Kanagavatten är en cologne baserad på eterisk ylang-ylang olja. Kanagavatten används inom vissa religiösa traditioner för rituella tvagningar och för att lugna de dödas andar. Särskilt vanligt förekommande är detta på Jamaica.

Plantager där kanagaträd odlades för tillverkning av kanagavatten etableras i brittiska Jamaica under 1800-talet. I sin bok ”Some Recent Jamaican Creole Words” återger Peter L. Patrick en beskrivning från 1964 (Patterson) av hur kanagavatten används för rituell tvagning. Shepherd John, en manlig kyrkoledare, använder kanagavatten för att tvätta bort synd från en kvinna, tillsammans med en kvinnlig medhjälpare som kallades Water Mother. Ceremonin består av ett bad. John stänker kanagavatten i rummet och häller sedan resten i badvattnet. Därefter hjälper Water Mother kvinnan i badet och tvättar henne från nacken och nedåt.

Bergamott, även känd som bergamottapelsin, är en citrusfrukt som huvudsakligen odlas i Italien och Nordafrika. Den tros vara en hybrid mellan Citrus limetta (limett) och Citrus x aurantium (pomerans). Eventuellt kan Citrus medica (suckatcitron) också ha bidragit med genetiskt material. Pomerans är för övrigt också en hybrid, en korsning mellan Citrus maxima (pomelo) och Citrus reticulata (mandarin).

Själva namnet bergamott kommer, via italienskan, från det turkiska namnet på frukten som är beg-amut, vilket betyder ungefär prinspäron.

En stor del av världens bergamottodling sker i den italienska provinsen Kalabrien, och bergamott är en viktig symbol för staden Reggio di Calabria. Bergamottapelsin har odlats i området ända sedan 1400-talet, och redan i mitten av 1700-talet fanns stora kommersiella odlingar i stadsdelen Rada Giunchi i Reggio di Calabria. Exempel på andra delar av världen där bergamottapelsin också odlas kommersiellt är Elfenbenskusten, södra Frankrike och södra Turkiet.

Bergamott är en mycket vanlig ingrediens i parfymer. Ungefär hälften av alla damparfymer och uppemot en tredjedel av alla herrparfymer innehåller eterisk (essentiell) bergamottolja. Ett berömt exempel är den ursprungliga Eau de Cologne som skapades av Farina i början av 1700-talet. På senare år har Bergamott också börjat användas alltmer i hår och skäggoljor.  Ett exempel på detta är skäggoljan Eucalyptus & Bergamot från Beard Brother.

Bergamott och aromaterapi

Inom aromaterapin beskrivs bergamott som en varm och upplyftande doft, som är bra i behandlingar mot nedstämdhet och dystra tankemönster. Den används också för att gynna matsmältningen, motverka urinvägsinfektioner och behandla lättare kramptillstånd.

Varningar

• Om man har bergamott på huden ökar detta hudens solkänslighet, huvudsakligen på grund av ämnet bergapten. Det finns bergamottproduker där bergaptenet har tagits bort så att man ska kunna använda dem i solen utan förhöjd risk för solskador. Det finns dock indikationer på att bergapten inte är det enda ämne i bergamott som ökar hudens ljuskänslighet, bland annat citropten och bergamottin misstänks ha en liknande effekt. Försiktighet är därför rekommenderad även vid användandet av produkter utan bergapten.
• Bergamott är en citrusfrukt, vilket innebär att den som är allergisk mot till exempel apelsin och citron löper en förhöjd risk att vara allergisk även mot bergamott.
• Bergapten som intas i stora mängder misstänks kunna störa kroppens användning av kalium. Mer forskning behövs för att få klarhet i frågan.

Bergamottolja

Innehåll

Bergamottoljans färg varierar från grönt till gröngult. Ibland kan man se små vaxbitar i den i övrigt klara oljan.

Exempel på ämnen som ingår i bergamottolja:

• Limonene (en terpen)
• Linalylacetat (en ester)
• Linaool (en alkohol)
• γ-terpinene (en terpen)
• β-pinene (en terpen)
• Bergamottin (en furanocoumarin)
• Citropten (en coumarin)
• Bergapten (en furanocoumarin)
• 5-Geranyloxy-7-methoxycoumarin (en coumarin)

Tillverkning

Ett hundra bergamottapelsiner räcker för att göra ungefär 85 gram bergamottolja.

Den traditionella metoden för att utvinna olja kallas för sfumatura och används fortfarande av vissa tillverkare i Italien. En rastrello (en skedformad kniv) används för att ta bort fruktköttet för hand från apelsinskalet. Skalet tvättas sedan med kalkvatten och lämnas att dropptorka i särskilda korgar eller på vävda mattor i mellan tre timmar och ett dygn. Hur lång tid skalen behöver torka beror på flera faktorer, inklusive fruktens mogenhetsgrad, rummets temperatur och luftfuktigheten. Under torkningen blir skalen hårda, vilket gör det enklare att pressa ut olja från dem. Kalkvattnet hjälper till att neutralisera skalets surhet.

När begamottskalen har torkat sätts natursvampar på en concolina (ett slags terracottakärl). De hålls fast med hjälp av en träbit som läggs över kanten. De torkade skalen viks och pressas mot svamparna gång på gång i en cirkelrörelse, vilket får både olja och en vattning vätska att droppa ned i concolinan. När man är klar med skalen klämmer man ur svamparna ordentligt för att också få ur den olja och annan vätska som samlats i dem. Oljan flyter upp och lägger sig ovanpå den vattniga vätskan i concolinan, vilket gör att oljan kan dekanteras av. Skalresterna stannar i hög utsträckning kvar i vattnet istället för att följa med oljan.

Sfumatura är en arbetskrävande metod, varför många tillverkare har börjat använda maskiner istället som skrapar utsidan av apelsinen under rinnande vatten för att få fram en emulsion. Emulsionen leds in i centrifuger där essensen separeras från vattnet. Med denna metod är det möjligt att producera billigare bergamottolja, men konnässörerna brukar föredra olja som tagits fram med den dyrare sfumatura-metoden.

Förvanskade produkter

För att få ned kostnaden för den färdiga produkten är det tyvärr inte helt ovanligt att producenter späder ut bergamottolja med billigare ingredienser utan att berätta det för konsumenterna. Producenten kan till exempel spä ut den dyrbara bergamottoljan med billigare destillerade essenser gjorda av pomerans, rosenträ eller vissa myntor. Naturliga och syntetiska terpener kan också användas för att spä ut bergamottoljan.

Det finns också producenter som försöker bygga upp något som liknar bergamottolja med hjälp av syntetiska ämnen och sedan tillsätter klorofyll för att få den rätta färgen på blandningen.

Det är talande att den årliga världsproduktionen av bergamottolja beräknas uppgå till ungefär ett hundra ton, samtidigt som cirka tre tusen ton säljs under namnet bergamottolja.

Bergamottjuice

Bergamottjuice är inte lika sur som citronjuice, men beskare än grapefruktjuice. Bergamottjuice innehåller bland annat neoeriocitrin, naringin, neohesperidin, ponceritin, melitidin och brutieridin.

Systematik

(Origanum majorana) är en ört som är nära släkt med oregano. Den härstammar från Medelhavsregionen, och var en lyckosymbol i det antika Grekland och Rom. De gamla grekerna kallade mejram för ”bergens glädje” och örten ingick i firandet av vissa viktiga steg i livet, bland annat bröllop eftersom örten ansågs helgad till Afrodite, kärlekens och fruktbarhetens gudinna. Det nygifta paret pryddes med kransar av mejram.

Redan för 4 000 år sedan användes mejram i Egypten, där växten kopplades samman med underjordens gud Osiris och blev ett viktigt inslag i samband med begravningar. Mejram användes också för att tillverka läkande balsam och ingick i vissa sorters kärleksmagi.

Mejramolja och aromaterapi

Inom aromaterapin används mejram bland annat för att lindra led- och muskelsmärta, ofta i kombination med massage eller avslappnande bad.

Mejramolja har en lugnande effekt och kan med fördel användas för att varva ned och för att behandla insomnia. När man vill uppnå denna effekt är det vanligt att mejram kombineras med salvia. Mejram är däremot inte ett bra val när man vill piggna till och bli aktiv, till exempel precis när man vaknat på morgonen.

Exempel på oljor som liksom salvia ofta kombineras med mejram inom aromaterapin är lavendel, rosmarin, bergamott, svartpeppar, cypress, myrten, apelsin och citron.

Du känner förmodligen till att mejram är en klassisk krydda i vår svenska ärtsoppa. Att man valde just mejram beror inte bara på att den smakar gott, utan att mejram av tradition har använts för att främja matsmältningen och motverka gasbildning. Ett perfekt val för ärtsoppa. På samma vis kan mejram användas inom aromaterapin för att lugna ett upprört matsmältningssystem.

Varning!

Mejram har med framgång använts för att mildra smärtor i samband med menstruation. På grund av denna effekt rekommenderas inte aromaterapi med mejram under graviditet.

Destillering

För att tillverka essentiell mejramolja ångdestillerar man plantans blad och blommande toppar. Bladen och topparna klipps av när plantan börjar blomma eller strax innan, och får sedan torka i några dagar innan destillationen sker.

Oljan har till en början en gulaktig färg, men mörknar sedan mot brunt i takt med att den åldras. Exempel på ämnen som ingår i mejramolja är borneol, kamfer och pinene. Doften är varm och kryddig, med svaga inslag av kardemumma och muskotnöt.

Systematik

Odla egen mejram

I vårt svenska klimat odlas mejram som en ettårig ört utomhus. Vill man att den ska leva längre än så får man odla den inomhus. Den trivs bra i kruka på fönsterbrädan.

Om man vill odla mejram utomhus bör man så fröna inomhus först i mars eller april, och plantera ut senare eftersom mejram är mycket frostkänslig. Välj en plats som är varm, solig och vindskyddad. Bäst resultat får man i lätt och mullrik jord.

Mejram blir 20-30 centimeter hög och får små och runda eller ovala blad som sitter parvis på stjälken. Blomningen äger rum i juni eller juli, och blommorna är små och vita.

Basilika (Ocimum basilicum) härstammar från Indien och har använts som krydd- och medicinalväxt under mycket lång tid. I Indien ses den som helig och används i brahminernas morgonritualer.

Basilikaolja i aromaterapi

Basilikaolja brukar vanligen tillverkas genom att både blad, blommor och knoppar utsätts för het vattenånga. Den olja som bildas är genomskinlig och tunn, med medelstark doft. Basilikaolja doftar sött och örtigt, och kan ha undertoner av lakrits och kamfer.

Inom aromaterapin används basilikaolja bland annat för att behandla förkylning, influensa, snuva, hosta, bihåleinflamation, muskelsmärtor och gaser.

Basilikaolja kombineras ofta med andra oljor för aromaterapeutisk behandling, men man får vara varsam när man blandar eftersom basilikan lätt kan bli för dominerande om övriga oljor inte är lika kraftfulla.

Exempel på sådant som ofta kombineras med basilikaolja är geranium, bergamot, eucalyptus, en, citron, limefrukt, kryddnejlika, salvia, mejram, rosmarin, citronmeliss och lavendel.

Innehåll och varningar

Basilikaolja innehåller bland annat estragol, linalool, fenchol och beta-caryophyllene.

Estragol (metylchavicol) har i djurförsök visat sig vara cancerogent i mycket höga doser. I en rapport publicerad av Europeiska Unionens Kommitté för Örtmediciner citeras studier på gnagare där effekten var minimal upp till 10 mg per kilogram kroppsvikt. För en person som väger 50 kg skulle detta alltså motsvara 500 mg ren estragol. Särskild försiktighet bör iaktas av extra känsliga personer, såsom små barn och gravida eller ammande kvinnor.

I sin bok ”The Illustrated Encyclopedia of Essential Oil” från år 1995 rekommenderar Julia Lawless att man helt undviker aromaterapeutisk behandling med basilikaolja under graviditeten.

Den exakta ballansen mellan de olika ämnena i basilikaolja varierar mycket mellan olika produkter. Det finns till exempel vissa som har en hög halt linalool och en låg halt estragol.

Odla basilika hemma

Att odla basilika hemma är inte svårt, men de plantor som säljs som krydda i matbutiken kan vara svåra att hålla liv i. Bättre lycka brukar man få om man istället planterar basilikafrön.

Det går att odla basilika på friland utomhus i sydligaste Sverige, men bara om läget är vindskyddat och sommaren blir tillräckligt varm. Att odla inomhus eller i växthus är säkrare, och i stora delar av Sverige det enda alternativet. Om man har en skyddad balkong (gärna inglasad) kan det också fungera bra.

Basilika trivs i jord som är lätt och dränerar väl, men man ska inte låta den torka ut utan se till att hålla jorden lite fuktig (men absolut inte plaskvåt). Om jorden torkar ut helt kan basilikan dö.

Jämfört med många andra kryddväxter vill basilikan ha mycket näringsrik jord.

Indirekt ljus är bättre än gassande sol.

Systematik

Exempel på varianter

Avgränsningar

• Den här artikeln handlar om basilika (Ocimum basilicum), inte om den nära släktingen kamferbasilika (Ocimum americanum).
• Om man läser engelskspråkiga texter om aromaterapi kan det vara bra att veta att namnet ”wild basil” avser arten Clinopodium vulgare (bergmynta), som tillhör ett helt annat släkte än basilikan. Det rör sig alltså inte om basilika som råkar växa vild eller förvildad.

Pepparmynta är en hybrid, en korsning mellan arterna vattenmynta (Metha aquatica) och grönmynta (Mentha spicata). Den första avsiktliga korsningen gjordes i Storbritannien. Förvildad pepparmynta är idag vanlig i Syd- och Centraleuropa. Här uppe i Norden är det sällan man ser förvildad pepparmynta, men när den förekommer är det vanligen på fuktig kulturmark.

Pepparmyntan innehåller en olja som bland annat består av mentol, menton och karboxylestrar (framförallt mentylacetat), samt terpenoider och flavanoider som eriocitrin, kaempferol och hesperidin. Pepparmyntsolja innehåller även små mängder av bland annat limonene, pipene och caryophyllene.

Pepparmint är den äldsta och fortfarande mest populära smaksättaren för mintgodis och tandkräm, och används även i olika hudvårdsprodukter. Mentol aktiverar köldkänsliga TRPM8-receptorer i hud och muskler, vilket är anledningen till att det känns kallt när man applicerar produkter med pepparmyntsolja i på huden.

VARNING: Pepparmyntsolja ska inte appliceras i ansiktet eller på bröstet hos små barn, eftersom det finns indikationer på att det ökar risken för andningsproblem, inklusive apnea.

Systematik

Pepparmynta inom aromaterapin

Pepparmynta, vanligen i form av pepparmyntsolja, används flitigt inom aromaterapin. Aromaterapi i kombination med massage med utspädd pepparmintsolja förekommer också, så att man både andas in pepparmyntsdoften och får pepparmyntsolja direkt på huden.

I sin bok ”Aromatherapy for Massage Practitioners” beskriver hälsogurun Ingrid Martin pepparmyntsolja som kylande, smärtstillande och muskelavslappnande / kramplösande. Hon rekommenderar den bland annat för behandling av vissa sorters hosta med kramp i luftrören.

Nästäppa

En aromaterapeutisk metod som många använder sig av hemma är att behandla snuva med pepparmyntsolja. Man kan till exempel tappa upp varmt vatten i en skål och tillsätta lite pepparmyntsolja, och sedan andas in de pepparmyntsdoftande ångorna för att lösa upp en täppt näsa och minska svullnaden.

Mensvärk

Pepparmyntans kramplösande effekt har gjort att den används för att behandla milda till medelsvåra smärtor i samband med menstruation.

Illamående

År 2012 genomfördes en vetenskaplig studie av forskare på Clayton State University i USA, där man testade pepparmintoljas förmåga att minska illamående och kräkningar efter kirurgiska ingrepp. I studien fick 35 mammor som precis fött barn med kejsarsnitt aromaterapi med pepparmintsolja, och resultaten var mycket lovande. Pepparmintsolja visade sig vara ett effektivt medel för att minska illamående och kräkningar, även jämfört med gängse läkemedel mot illamående.

Uppiggande

I boken ”Natural Beauty at Home” rekommenderar Janice Cox att man luktar på pepparmyntsolja på morgonen för att vakna till och bli mer energisk. En metod för att inkorporera detta i din vardagsrutin är att tillsätta pepparmyntsolja i den tvål eller badolja du tvättar dig med i duschen på morgonen. Janice Cox rekommenderar en hemgjord rengöringslösning som består av kolsyrat mineralvatten, juicen från en citron och några droppar pepparmyntsolja. Lösningen appliceras på huden med en svamp och ska sköljas av innan man lämnar duschen.

Att odla egen pepparmynta i Sverige

Det går att odla pepparmynta i Sverige, både inomhus och utomhus. Innan man planterar den utomhus bör man tänka på att om den trivs i trädgården kommer den troligen att börja sprida sig och den kan bli något av ett ogräs. För att minska risken för spridning kan man odla pepparmynta i en hink utan botten som man gräver ned i jorden.

Pepparmyntan tycker om näringsrik jord som är väldränerad med samtidigt hålls lite fuktig. I naturen verkar förvildad pepparmynta trivas bäst längs kanterna av bäckar och diken. Pepparmyntan växer bra både i sol och i halvskugga.

Förökning av pepparmynta görs enklas via utlöpare eller genom att man tar sticklingar. Likt många andra hybrider är pepparmyntan nästan alltid steril.

Bladen kan du använda färska eller torkade. De är goda att göra örtté på och använda i matlagningen, och så är det förstås härligt att kunna använda sin egen hemodlade pepparmynta i aromaterapeutiska behandlingar.

Plantan

Pepparmyntan är en perenn som kan bli närapå en meter hög. Stjälken brukar vara rödaktig, medan bladen är mörkgröna med röda vener. De tandade bladen är ovala eller lansettformade, med en hjärtlik bas, och blir 4 – 9 cm långa. Hela växten doftar pepparmint.

Pepparmyntan blommar från juli till september. Blomställningen är cylindriskt pyramidformad, med 6-8 mm stora rosalila blommor. Honungsbin och många andra djur som lever på nektar älskar dem.

Exempel på olika pepparmyntskultivarer